Gelato di limone (citronsorbet)


CitronsorbetI slutet av Artusis bok har han med några recept på glass. Nu har vi testat två av dem med vår nya glassmaskin.

Citronsorbeten var en succé. Frisk och krämig. En efterrätt som bara känns välgörande. Och lätt att laga, i alla fall med glassmaskin, men det är nog en hel del som har sådana liggandes i skåpen.

Vi gjorde också två försök med chokladglassen men fick inte till det. Smaken var god, men inte konsistensen. Den blev isig. Vi ber om att få återkomma till den.

För bästa resultat bör ni spela Paolo Contes Un gelato al limon på hög volym medan ni gör glassen.

Så här gör man Artusis citronsorbet för sex personer:

1. Koka en sockerlag på en halv liter vatten, tre deciliter socker och skalet från en ekologisk citron. Låt koka i tio minuter.Låt svalna.

2. Pressa saften ur tre citroner och häll i lite i taget. Smaka av så att det inte blir för surt.

3. Häll i glassmaskinen. Låt den gå tills sorbeten är ganska fast. Klart att servera eller frysa in.

3 (utan glassmaskin). Häll smeten i en rostfri bunke, ställ in i frysen. Ta ut och rör om var femte minut tills konsistensen är ganska fast.

Vi fick en gång varsin kula citronsorbet där man hade hällt en sked av likören Strega över som mellanrätt, en jättebra kombination, likören är örtig och har en aning citronsmak och stark gul färg.

En del tror att konsten att göra glass kom till Italien med Marco Polo på 1300-talet som ska ha lärt sig Mongolernas hemliga recept. Andra tror att den kom med araberna via Sicilien. Det var en sicilianare som 1686 öppnade världens första gelateria, Café Procope i Paris.

Vi har klurat mycket på vad det är som gör de italienska gelateriornas glass så god och samtidigt så förbannat svår att få till på andra platser än i Italien. För även om det finns många som hävdar att de serverar italiensk glass så är det få som smakar som på La Rana Golosa (den frossande grodan) i San Terenzo i Ligurien eller någon av alla de andra fantastiska gelaterior som det landet har begåvats med. Efter ingående samtal med en prisbelönt glassmakare i La Spezia har vi förstått att det är viktigt att glassen är alldeles nygjord och aldrig har varit nedfrusen när den serveras. När den är alldeles färsk har glassen en väldigt fluffig konsistens och mycket smak. Om den går under en viss temperatur förändras molekylstrukturen.  Det är också därför man inte får kulor i Italien utan skopor av glass som tas med en platt, spadliknande skopa.

Vi känner bara till ett ställe i Sverige där de faktiskt gör glassen på stället och inte fryser er den: Montis i Gallerian i centrala Stockholm.

Puh, det här var vårt längsta inlägg hittills, men glass är något som bör tas på största allvar.

Annonser
Det här inlägget postades i Alla recepten, Efterrätt och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Gelato di limone (citronsorbet)

  1. Anonym skriver:

    Ser så gott ut!

  2. Ping: Gelato di fragole (jordgubbssorbet) | Artusi för svenskar

  3. Ping: Gelato di crema (vaniljglass) | Artusi för svenskar

  4. Ping: Sgroppino (citronsorbet och prosecco) | Artusi för svenskar

  5. Annachiara skriver:

    Hej! Jag ska snart prova det här receptet, det verkar lovande!
    Tänkte bara nämna att även Gelateria italiana vid Fridhemsplan gör glassen på stället, jättegod är den också!
    Fin blogg ni har, jag gjorde era (eller Artusis) gnocchi för fjärde gången idag 🙂

  6. Ping: Recept! | does angels bleed crimson blood?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s